Minnah's födsel del 1

Jag vill dela upp berättelsen om Minnah's födsel i 2 delar eftersom jag vill berätta i detalj om varför det blev en igångsättning.
 
Jag hade haft en tuff graviditet med illamående från dag 1. Förvärkarna började tidigt innan vecka 20 och foglossningen slog till redan i v.6 och blev så illa efter halva graviditeten att jag fick gå med kryckor. Det kändes väldigt förnedrande att ibland behöva använda kryckorna bara för att ta sig från soffan till toaletten. Jag fick väldigt dåligt blodvärde och lyckades inte få upp det själv eftersom min mage inte klarar av järntabletter och blutsaften spydde jag upp så jag fick åka in till förlossningen 2ggr i veckan för att få järndropp.
 
I vecka 37+ så fick Colin och Julia magsjuka och jag fick väldigt snabbt väldigt jobbig ångest och vaknade med dödsångest varje morgon efter att ha sovit väldigt lite. Jag klarade inte av att äta och tappade i vikt. Den sista tiden är i vanliga fall ganska jobbig, speciellt med foglossning och illamående. Men med ångesten blev den 100 gånger värre. När Colin hade kräkt i 4 dygn var han så uttorkad att han inte orkade prata eller ens titta på TV så han blev tvungen att åka in till sjukhuset och få dropp. Jag som hade täta förvärkar speciellt på kvällarna vågade inte åka och med min dödsångest klarade jag inte av att vara ensam hemma. Som tur är så har jag en helt underbar mamma som Colin dessutom är väldigt trygg med och hon körde in honom och stannade med honom medan han fick dropp.
 
Dagen efter mådde Colin bättre men jag var helt förstörd och kände att det inte kunde bli något slut på min jobbiga känsla förrän bebisen var ute. Det kändes som jag inte kunde andas och jag hade nästan konstanta hjärtklappningar. Till slut så ringde jag förlossningen och bad om hjälp. De ville ha in mig för en bedömning. Efter en vaginal undersökning så konstaterade läkaren att jag inte var mogen för en igångsättning och ville skicka hem mig och jag bröt ihop fullständigt och sa att jag klarar inte en dag till. Jag åker INTE hem så länge bebisen är i magen. De besämde sig för att lägga in mig på BB för att jag skulle få sova och förhoppningsvis äta lite.
 
Jag fick ett stort rum och bestämde mig för att ta emot deras erbjudande och få tabletter för att få sova.
Sista magbilden ett par timmar efter att jag blev inlagd på BB
 
Dagen efter mådde jag fortfarande jättedåligt. Jag hade fått sova lite men hade en massa smärtsamma förvärkar och mådde illa. Ångesten hängde kvar. En annan läkare gjorde en undersökning och konstaterade åter igen att kroppen inte var riktigt redo och bebis låg högt upp i magen. Efter ett långt samtal och rådgivning med sina kollegor kom hon in till mig och berättade att hon ville göra ett försök med en dos gel kl 10 på förmiddagen och en till kl 16 på eftermiddagen och om det inte hände något efter det skulle jag få vänta till efter helgen. Detta var torsdagen den 14 Juni.
 
Hon trodde inte att det skulle sätta igång förlossningen eftersom livmodertappen fortfarande var lång och fast = inte redo för förlossning och då brukade inte gel räcka enligt henne. Men jag var nöjd med att de iallafall gjorde NÅGONTING för att försöka hjälpa mig så jag godtog det med vetskapen att jag kanske fick ligga kvar hela helgen med bebis i magen innan de kunde göra ett nytt försök.
 
fortsättning i del 2....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback