"Är det där diiina alla tre??"

När Minnah var nyfödd och jag hade med mig alla barnen till ICA affären i markaryd så kom det fram en äldre dam vid mjölkdisken och tittade väldigt förvånat på mig och tittar ner i vagnen på Minnah och sade på bred skånska:
"Å det var en väldigt liten en", sen slängde hon två blickar på Colin och Julia och frågade...
"Men ä de där diina alla tre???"
Jag- "Ja det är det :)"
"Men herregud....fyyy vad jobbit!!"
 
Många blir totalförvånade över att jag fått tre barn på så kort tid och att jag verkligen orkar med dem alla tre. Ska jag vara ärlig så tycker jag inte att det är så jobbigt alls. Inte i grunden. Det är helt andra saker som gör vardagen väldigt tuff just nu och det kommer jag gå in på i ett annat inlägg.
 
Det var ju som sagt inte tänkt att vi skulle ha ett tredje barn just nu. Men nu efter att hon kommit så känns det helt rätt :). Jag känner att vi har en lagom stor familj och självklart kan jag inte tänka mig ett liv utan någon utav dem. Efter graviditeter, spädbarnstid o.s.v. så känner jag att jag vuxit väldigt mycket både som person och mamma. Saker som kunde vara jobbigt med första barnet är nu en självklarhet och "a piece of cake" med tredje :).
 
Självklart kommer det stunder då t.ex. Den ena bajsat, behöver torkas och väntar på toaletten och den andra står och hoppar framför toaletten för att hon behöver kissa samtidigt som jag byter blöja på Minnah :P. Knivig situation, men det löser sig alltid på ett eller annat sätt ;).
 
En annan sak som gör det lite enklare är ju att jag faktiskt inte fått alla 3 exakt samtidigt :). Colin var 4 år och Julia nästan 3 när Minnah föddes och då är de så stora att de kan vänta på sin tur, gå på toaletten, leka själva och med varandra osv. Kanske kommer jag känna större skillnad när de blir äldre. Det sägs ju att små barn ger små problem och stora barn ger stora problem. Jag tror att det stämmer ganska bra, iallafall i vissa situationer. Men då har jag ännu mer kött på benen och är en ännu mer erfaren mamma :).
 
Jag och barnen är också väldigt lyckligt lottade med en underbar man/pappa som finns där i alla väder. Jag har verkligen hittat rätt. Utan honom hade jag inte haft den familjen jag har idag :). Samarbete är nummer 1 för att barnen ska få en bra uppfostran och för att vi båda ska kunna få lagom med tid både med familjen och för oss själva. Efter en hård dag så kan min älskling ge mig en upplyftande komplimang och vi läser av varandra om vi behöver någon extra vila etc. Vi har gått igenom stora prövningar med min smärta, illamående o.s.v. under graviditeterna och allt detta har satt vårt förhållande på prov och vi har kommit starkare ur det och står varandra närmre än någonsin. Trots att vi just nu har det tufft med både det ena och det andra så är vi just nu inne i en "nykär" period <3
 

Kommentarer
Postat av: Veronica - mamma till Theo och Tim

<3

2013-01-10 @ 20:58:25
URL: http://www.virresblogg.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback