Ärtsoppa = Ambulans till akuten

På torsdagen förra veckan jobbade jag under dagen och skulle plugga på kvällen när barnen hade lagt sig. En liten stund efter att Julia somnat började hon gnälla och plötsligt skrika. Jag fick springa upp till henne för hon hade verkligen panik. Jaha, nu var det dags igen tänkte jag. Tog med henne ner och ställde fram en spann för jag trodde hon skulle spy när som helst. Men hon bara skrek och skrek, tills hon plötsligt tystnade. Sen började hon vrida sig för att sen börja skrika hysteriskt igen. Hon höll sig för magen och ville bara vara i min famn, ståendes.

Efter en halvtimme med det skrikandet började jag bli riktigt nervös. Hennes smärtor blev bara värre och värre och pauserna blev färre och färre. Kände att det nu var dags att ringa sjukvårdsrådgivningen som rådde oss att åka in till akuten eftersom det kunde röra sig om tarmvred. Under tiden som Denis pratade med sjukvårdsrådgivningen blev det ÄNNU värre och hon skrek så mycket att hon blev helt blå i ansiktet och var böjd som en banan bakåt och då ringde vi ambulansen. Nu kunde jag inte bita ihop längre och jag föll i gråt samtidigt som jag försökte trösta och lugna min dotter. Att se henne ha så ont är det värsta jag varit med om och jag var livrädd att det var något riktigt allvarligt med henne.

När ambulansen väl kom fram försökte sjuksköterskan känna lite på Julias mage men valde att sätta oss i ambulansen direkt eftersom det inte gick att undersöka henne eller ens få någon som helst kontakt med henne just då. Hon fick spännas fast i en speciell sele som skulle funka som ett barnbälte. Hon fortsatte skrika hysteriskt en stund till, tills vi hade kört en liten bit och hon började slappna av och för första gången kunde höra min röst och bli lugnare. Då kunde jag massera hennes mage och hon började slappna av ännu mer för att till slut somna. Jag kände mig mycket lugnare och det var SÅ skönt att se henne sova och andas lugnt. Resten av åkturen in till sjukhuset var lugn och på vägen ut från ambulansen släppte hon ut två rapar och en fis :).

Besöket inne på sjukhuset blev inte så långt eftersom läkaren knappt kunde undersöka Julia eftersom hon skrek och spände sig så fort någon kom i närheten av henne. Jag själv och även sköterskan inne i ambulansen kunde känna att hennes mage var väldigt spänd och uppblåst under tiden som hon sov så vi förstog att det nog var gaser som orsakat hennes fruktansvärda smärtor. Hon hade ätit ärtsoppa på dagis för första gången och hon hade dessutom ätit massor. De flesta vet att ärtsoppa kan vara väldigt gasbildande så man förstår ju varför det blev en så kraftig reaktion i hennes stackars lilla mage som aldrig varit med om något liknande.

Kan låta lite dumt att vi åkte ambulans för att Julia hade en "fis på tvären", men smärta som smärta och det kunde varit värre än vad det var (tack och lov). När det gäller ens barn så tar man inga risker och tar alla tecken på sjukdom på allvar.

Kommentarer
Postat av: Tessan

Du gjorde helt rätt gumman! Klart att man tar å kollar lite extra noga vad som är fel när ens barn mår dåligt. Vi ansvarar ju för deras välmående, och när de e så små kan de ju inte själva säga vad som är fel. Förstår att det va en skrämmande upplevelse. Tur att de inte va något allvarligare än lite gaser. Inga mer ärter på ett tag ;)

Kram på er.

2011-04-20 @ 06:09:32
Postat av: Mamma Annelie

Kunde inte sagt det bättre Siss :D Kopierar dina rade ;) Gumman: du gjorde helt rätt som tog iväg med lillan ;)

2011-04-20 @ 22:58:14
Postat av: Svärmor

Skönt att det inte var nått värre :-)

2011-04-23 @ 15:07:06
URL: http://heidihofer.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback