Värsta mardrömmen någonsin...

Vaknade inatt av att jag drömde den värsta dröm jag nånsin drömt. När jag vaknade kunde jag inte hejda tårarna och önskade att Denis låg bredvid mig så jag kunde väcka honom och få tröst.

Jag skriver ner drömmen eftersom jag kommer ihåg den så fruktansvärt tydligt. (känsliga varnas)

Jag och barnen var på någon sorts skola. Det var mycket folk, föräldrar och barn för det var någon slags utställning. Men det kändes inte riktigt normalt. Kändes som att det var någon sorts konstig oro i luften och helt plötsligt började folk lämna byggnaden illa kvickt. Vi stog i en korridor och jag visste inte åt vilket håll vi skulle gå, men försökte leda barnen mot en trappa. Helt plötsligt var Colin utom synhåll men jag kunde höra honom prata med någon så jag gick mot hans röst och såg honom sitta ner med en serietidning runt hörnet. Jag hörde högljudda långsamma steg som med självförtroende gick mot oss. Jag fick en känsla av att den här personen letade efter oss så jag ville ta mig därifrån med barnen så fort jag kunde. Men eftersom jag inte kände till byggnaden vågade jag inte chansa på vilket håll jag skulle gå, så jag förde in barnen i närmsta lokal och gömde oss i ett hörn. Nu gällde det att försöka få barnen att vara tysta och det lyckades jag självklart inte med eftersom social som Colin är så ropade han HEJ! när personen var på väg att gå förbi dörren.

In kommer en mörkhårig medelårders kvinna med vit rock och en namnbricka där det stog "sköterska", men inget namn. Jag tittar på Colin och ser att hans ögon är helt blå, visst, han har blå ögon, men nu var de HELT blå. Hans svarta pupiller var helt borta, precis som att någon hade satt på honom linser.  Men han hade inga linser för pupillerna syntes snabbt varje gång han blinkade, precis som att det här "blåa" var ytterligare ett tunt, tunt ögonlock som han kunde se igenom.

Förvirrad ropade jag mot sköterskan "Vad har ni gjort med honom!!??". Hon svarade ganska snabbt och informativt "Vi har gett honom ett sorts vaccin. Det ska hjälpa oss att till slut finna ett förebyggande medel mot synförändringar och ögonsjukdomar". Jag tittade på Colin igen och blev helt chockad. Hur kunde de göra det? Hur kunde de ge Colin en spruta utan min tillåtelse, på en sån här plats och vad menade hon med "till slut finna...?". När det till slut slog mig att det här var olagligt. De gjorde detta för att de inte fick testa på människor än.

Hon fortsatte utan att jag frågade: "Vi måste testa på små barn för att kunna se om det ger någon verkan i vuxen ålder. Men än så länge har inget barn överlevt detta vaccin"

Colin gurglade fram ett "mamma" och började spy så mycket att han inte fick luft. Jag höll honom hårt och skrek till sköterskan "HJÄLP HONOM!!!"
Jag började slå på sköterskan och skrek att jag skulle stämma dem allihop och riva sönder deras forksningspapper, att de var sjuka i huvudet som kunde utsätta små barn och oss föräldrar för den här tortyren!!
Hon tittade lugnt på mig och sa att hon förstår att jag är arg, att det är helt naturligt. Det gjorde mig ÄNNU argare. Hur kunde de tro att det var rätt att göra så här? Helt plötsligt förstog jag att det var ett stort läkargäng som var med på det här. Jag hörde fler föräldrar som förtvivlat grät och vissa skrek. Barn hade redan dött och barn låg dödssjuka med diverse symtom och problem.

Jag var så chockad, så arg, så förtvivlad att jag blev helt handfallen. Sköterskan tog upp Colin och lade honom i en sjuksäng (skolan var nu helt plötsligt ett sjukhus). Colin började bli svartblå på benen och en manlig läkare gav honom två sprutor i ljumskarna för att få igång hans blodcirkulation igen. Allt gick så fort, men också väldigt upp och ner. Varje gång det kom in en läkare försökte jag bedja att de skulle ta ut "giftet" ur honom. Göra honom frisk igen. Men alla gånger skakade de på huvudet, förstående och faktiskt liiite medlidande. Colin blev piggare en stund och ställde sig upp. Pratade lite med Julia och sedan bröts hans ena ben, och sen det andra. Bara för att han stog upp. Hans skelett var så skört.
Samtidigt som jag helatiden ville vara nära Colin för att trösta honom och hjälpa honom (även om jag inte kunde). Så ville jag bara springa ut och dra dit polisen och någon, VEM som helst som kunde stoppa detta!

Det var här jag vaknade. Förtvivlad och tårarna bara sprutade. Jag grät av lättnad att det bara var en mardröm och kunde inte sluta gråta eftersom jag var helt fylld med de fruktansvärda känslorna av att se mitt barn lida, och veta att han skulle dö snart, att hoppet att han skulle överleva knappt fanns där.

Hela morgonen låg jag och väntade på att barnen skulle vakna. Att jag skulle få krama om dem. Friska och krya. Nu är vi uppe allihop och jag är så fruktansvärt tacksam för att båda mina barn är friska. Jag lider så mycket när jag vet att det är så många barn som är allvarligt sjuka, föräldrar som vet att de när som helst kan förlora sitt barn. Det är hemskt och tyvärr kan det ju hända vem som helst. Jag tänker mycket på föräldrar som går igenom det, och jag önskar att det fanns ett sätt att bota alla sådana sjukdomar. Att det iallafall inte ska kunna drabba små barn. Nu är det en stor önskan. Men en sak kan man iallafall göra. Man kan t.ex. donera pengar till barncancerfonden, och det tänker jag göra idag. <3<3<3<3


Kommentarer
Postat av: thowe

Usch vilken hemsk dröm!

Vad utförligt du skrev, jag blev som fångad i din dröm. Skönt att det bara var en dröm iallafall!

2010-11-10 @ 10:04:21
URL: http://thowe.blogg.se/
Postat av: Ester

usch gumman inte kul alls ju. Hoppas du kan krama riktigt mycket på Colin idag så du mår lite bättre!

2010-11-10 @ 10:06:22
URL: http://trollensmamma.se
Postat av: Hanna

Usch va hemsk dröm! :( Så skönt att de bara va en dröm då!! Fyy..

2010-11-10 @ 10:06:54
URL: http://hanniie1.blogspot.com
Postat av: Carro

Men shit de låter typ som i en film eller nåt. Låter super verkligt!



TUR att de bara var en dröm. <3

2010-11-10 @ 10:25:01
URL: http://norbergcaroline.blogg.se/
Postat av: angel

okey, ja man är nog helt bedövad. dt vart jag iaf när jag skulle ta av stygnen. tack för iden, (y) dt ska jag fanimej göra :D

2010-11-18 @ 00:32:23
URL: http://diaryofangelica.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback