Värsta mardrömmen någonsin...

Vaknade inatt av att jag drömde den värsta dröm jag nånsin drömt. När jag vaknade kunde jag inte hejda tårarna och önskade att Denis låg bredvid mig så jag kunde väcka honom och få tröst.

Jag skriver ner drömmen eftersom jag kommer ihåg den så fruktansvärt tydligt. (känsliga varnas)

Jag och barnen var på någon sorts skola. Det var mycket folk, föräldrar och barn för det var någon slags utställning. Men det kändes inte riktigt normalt. Kändes som att det var någon sorts konstig oro i luften och helt plötsligt började folk lämna byggnaden illa kvickt. Vi stog i en korridor och jag visste inte åt vilket håll vi skulle gå, men försökte leda barnen mot en trappa. Helt plötsligt var Colin utom synhåll men jag kunde höra honom prata med någon så jag gick mot hans röst och såg honom sitta ner med en serietidning runt hörnet. Jag hörde högljudda långsamma steg som med självförtroende gick mot oss. Jag fick en känsla av att den här personen letade efter oss så jag ville ta mig därifrån med barnen så fort jag kunde. Men eftersom jag inte kände till byggnaden vågade jag inte chansa på vilket håll jag skulle gå, så jag förde in barnen i närmsta lokal och gömde oss i ett hörn. Nu gällde det att försöka få barnen att vara tysta och det lyckades jag självklart inte med eftersom social som Colin är så ropade han HEJ! när personen var på väg att gå förbi dörren.

In kommer en mörkhårig medelårders kvinna med vit rock och en namnbricka där det stog "sköterska", men inget namn. Jag tittar på Colin och ser att hans ögon är helt blå, visst, han har blå ögon, men nu var de HELT blå. Hans svarta pupiller var helt borta, precis som att någon hade satt på honom linser.  Men han hade inga linser för pupillerna syntes snabbt varje gång han blinkade, precis som att det här "blåa" var ytterligare ett tunt, tunt ögonlock som han kunde se igenom.

Förvirrad ropade jag mot sköterskan "Vad har ni gjort med honom!!??". Hon svarade ganska snabbt och informativt "Vi har gett honom ett sorts vaccin. Det ska hjälpa oss att till slut finna ett förebyggande medel mot synförändringar och ögonsjukdomar". Jag tittade på Colin igen och blev helt chockad. Hur kunde de göra det? Hur kunde de ge Colin en spruta utan min tillåtelse, på en sån här plats och vad menade hon med "till slut finna...?". När det till slut slog mig att det här var olagligt. De gjorde detta för att de inte fick testa på människor än.

Hon fortsatte utan att jag frågade: "Vi måste testa på små barn för att kunna se om det ger någon verkan i vuxen ålder. Men än så länge har inget barn överlevt detta vaccin"

Colin gurglade fram ett "mamma" och började spy så mycket att han inte fick luft. Jag höll honom hårt och skrek till sköterskan "HJÄLP HONOM!!!"
Jag började slå på sköterskan och skrek att jag skulle stämma dem allihop och riva sönder deras forksningspapper, att de var sjuka i huvudet som kunde utsätta små barn och oss föräldrar för den här tortyren!!
Hon tittade lugnt på mig och sa att hon förstår att jag är arg, att det är helt naturligt. Det gjorde mig ÄNNU argare. Hur kunde de tro att det var rätt att göra så här? Helt plötsligt förstog jag att det var ett stort läkargäng som var med på det här. Jag hörde fler föräldrar som förtvivlat grät och vissa skrek. Barn hade redan dött och barn låg dödssjuka med diverse symtom och problem.

Jag var så chockad, så arg, så förtvivlad att jag blev helt handfallen. Sköterskan tog upp Colin och lade honom i en sjuksäng (skolan var nu helt plötsligt ett sjukhus). Colin började bli svartblå på benen och en manlig läkare gav honom två sprutor i ljumskarna för att få igång hans blodcirkulation igen. Allt gick så fort, men också väldigt upp och ner. Varje gång det kom in en läkare försökte jag bedja att de skulle ta ut "giftet" ur honom. Göra honom frisk igen. Men alla gånger skakade de på huvudet, förstående och faktiskt liiite medlidande. Colin blev piggare en stund och ställde sig upp. Pratade lite med Julia och sedan bröts hans ena ben, och sen det andra. Bara för att han stog upp. Hans skelett var så skört.
Samtidigt som jag helatiden ville vara nära Colin för att trösta honom och hjälpa honom (även om jag inte kunde). Så ville jag bara springa ut och dra dit polisen och någon, VEM som helst som kunde stoppa detta!

Det var här jag vaknade. Förtvivlad och tårarna bara sprutade. Jag grät av lättnad att det bara var en mardröm och kunde inte sluta gråta eftersom jag var helt fylld med de fruktansvärda känslorna av att se mitt barn lida, och veta att han skulle dö snart, att hoppet att han skulle överleva knappt fanns där.

Hela morgonen låg jag och väntade på att barnen skulle vakna. Att jag skulle få krama om dem. Friska och krya. Nu är vi uppe allihop och jag är så fruktansvärt tacksam för att båda mina barn är friska. Jag lider så mycket när jag vet att det är så många barn som är allvarligt sjuka, föräldrar som vet att de när som helst kan förlora sitt barn. Det är hemskt och tyvärr kan det ju hända vem som helst. Jag tänker mycket på föräldrar som går igenom det, och jag önskar att det fanns ett sätt att bota alla sådana sjukdomar. Att det iallafall inte ska kunna drabba små barn. Nu är det en stor önskan. Men en sak kan man iallafall göra. Man kan t.ex. donera pengar till barncancerfonden, och det tänker jag göra idag. <3<3<3<3


Pappa kommer hem till helgen...

Det var vad jag fick säga till Colin imorse när han sa:
-"Mamma, pappa kommer hem sen"

Då fick jag berätta för honom att pappa kommer hem till helgen, om några dagar. Men först ska vi hitta på roliga saker. Idag ska vi ut till lekplatsen och mata ankorna på vägen dit. Då blev han genast gladare. Men han kommer säkert ställa samma fråga i eftermiddag igen.

Det är ruskigt kallt ute idag. Men solen tittar fram så det kommer nog bli riktigt mysigt att gå ut ändå. Imorse när vi åt frukost tittade Colin ut genom fönstret och sa:
-"Ååååh, titta fin sand!!"



Då pekade han på gräsmattan som var täckt av glittrig vacker frost. Hans första tanke var nog att det var sand. Men jag fick berätta att det heter frost och sen kunde han inte sluta prata om det ;). Han är så go när han lär sig något nytt. Han tycker det är jättespännande att prata om det.

För er som inte vet så är Denis nere i Revinge igen för att göra klart sina sista 3 veckors brandmansutbildning. Han kommer hem på helgerna men vi alla saknar honom otroligt mycket på veckodagarna/kvällarna. Det har säkert hänt mycket när han är färdig med denna utbildningen. Det är kanske möjligt att Colin är helt blöjfri då, iallafall på dagen eftersom han var utan blöja hela dagen igår, och möjligtvis idag också, förutom när vi går ut.


Minnen

Ååååh, jag har precist läst igenom en massa gamla blogginlägg. Tiden när Colin föddes, och för bara ett år sen när Julia föddes. Hur tiden var när de var små bebisar och vad jag tänkte och gick igenom de perioderna. Man både längtar tillbaka och samtidigt inte ;). Den där överväldigande känslan av att föda ett barn är verkligen mäktig. Och jag har gjort det 2 gånger och jag känner mig så otroligt lyckligt lottad som fått så fina barn och jag vill bara gripa tag i varenda minne och känna, allt det där som man inte riktigt kommer ihåg. Små detaljer som försvinner bland alla andra minnen. Därför känns det så himla roligt och mysigt att kunna läsa om allt det där i bloggen. Att blogga har verkligen många fördelar, inte minst att hålla minnena vid liv både i bild och text :).

Julia gav mig precis en godnattpuss och vinkade till mig när Denis bar upp henne för trappan för att lägga henne. En sån liten gest kan få mig att smälta fullständigt och bara leee :).

Colin har varit utan blöja idag och kissat på pottan varenda gång. Han är så söt för han säger "jag lyckades!!, colin har kissat" när han är färdig :). Just det där "jag lyckades" värmer hela mitt mammahjärta.

Barnen utvecklas så himla fort och man är så otroligt lycklig för varenda litet/stort framsteg de gör :).


Lek och fotografering

Idag hälsade jag på Emma och Daniel i deras nya lägenhet. Riktigt mysigt och Colin tyckte det var jätteroligt att man kunde GÅ hem till dem ;). Efter det gick vi allihop ner till lekplatsen och fotograferade lite :). Colin fick massor med uppmärksamhet och lek vilket uppskattades. Julia "vaggades" till sömns i gungan. Hehe, morgonpigg som hon var idag orkade inte riktigt med leken på samma sätt ;).

Julia när hon började gunga, redan här syns det att hon är trött ;)


Julia somnade en kort stund senare, Colin hade lika roligt för det. (inte så bra bild om man tänker på vinkeln och skärningen, men det struntar vi i nu och tittar på det roliga och gulliga i den).


Ser det inte ut som att han har vampyrtänder? :)


Emma och Daniel


När Julia fick sova vidare i vagnen ville Colin prova att klättra i den stooora klätterställningen




Medan Julia sov fick hennes kära napp vara motiv för kameran :)

Torsdag

NU BLIR DET LITE FRUKOST OCH IDAG VERKAR DET VARA MYCKET FINARE VÄDER UTE. TILL OCH MED FÅGLARNA KVITTRAR SÅ IDAG ÄR DET NOG SÄKRARE ATT GÅ UT MED KAMERAN :).
NÄR DENIS KOMMER HEM ÅKER HAN (OCH KANSKE JAG OCH BARNEN) TILL ÖRKELLJUNGA FÖR ATT HÄMTA TAPETEN. OM VI OCKSÅ FÖLJER MED BLIR DET EN RUNDA IN PÅ JYSK FÖR ATT TITTA PÅ STOLAR OCH BORDSTABLETTER. KANSKE NÅGON DUK OCKSÅ ;)


Kaklet färdigt

Nu är kaklet färdigt och köket fick ytterligare ett facelift :)





Igår var vi på Janssons färg i Ö:a och bestämde oss helt för vilka tapeter vi ska ha och det ska beställas idag efter att vi mätt upp hur många rullar vi behöver :).

Jag hade egentligen planerat att ta med kameran ut idag och träna på manuella inställningar. Men vädret ville inte riktigt som jag ville så det känns inte riktigt lockande längre. Vill ju inte utsätta min kamera för otäcka vattendroppar ;).


Jobbsökande och lek

VARVAR MELLAN ATT KOLLA EFTER JOBB OCH LEKA MED BARNEN. SNART SKA JULIA SOVA EN LITEN STUND OCH NÄR DENIS KOMMER HEM TAR HAN MED SIG COLIN TILL MARKARYD FÖR ATT KÖPA GIPS OCH REGLAR.
DÅ HAR JAG LITE TID ATT LETA LITE MER I LUGN OCH RO OCH ÄVEN SKICKA IVÄG EN ANSÖKAN. JAG FÖRSTÅR VARFÖR VISSA JOBBSÖKANDE FÖRÄLDRAR SÄTTER SINA BARN PÅ FÖRSKOLA 15 TIMMAR I VECKAN JUST FÖR ATT HA DEN TIDEN ATT SÖKA.

IDAG SKA JAG LAGA LASANGE TILL MAT OCH TÄNKTE ÖVERRASKA FAMILJEN MED EN LITEN EFTERRÄTT. RAYMOND HAR VARIT HÄR SEDAN IMORSE OCH KAKLAT FÄRDIGT HELA KÖKET, DET BLIR SÅÅÅ FINT! NU ÄR DET BARA FOGEN SOM FATTAS :).