Inget dagis

Jag tror ínte att jag skrivit det i bloggen. Det slog mig alldeles nyss. Colin går inte på dagis längre. Det är ett beslut jag tog under julledigheten. Han är ju egentligen ett äkta dagisbarn, älskade att vara på dagis. Men jag känner att tiden går så otroligt fort och nu när jag är hemma med Julia så vill jag även hinna få så mycket tid med Colin som möjligt. Dessutom vill jag gärna ha honom hemma nu när jag KAN och ORKAR ta hand om båda barnen. Nu när jag slipper diverse krämpor, smärtor m.m. så vill jag gärna ta vara på det och vara mamma fullt ut :). För det känns det som att jag inte riktigt har varit när jag inte klarat av att ta hand om Colin helt själv under graviditeten o.s.v.

Det händer så mycket i Colins utveckling nu också. Hans språk exploderar just nu, lär sin nya ord varje dag :). Och det vill man ju bara inte missa! Dessutom är det så skönt med härliga mysiga långa mornar och frukostar. Istället för stress vid frukostbordet och stress med att klä på barnen och i vagnen för att hinna till dagis.

Som sagt, Colin är ett riktigt dagisbarn, men just nu vill jag ha honom hemma, liiite till, medans jag kan ;). När jag börjar jobba igen så har jag ju inget val, då måste barnen vara på dagis. Men då kan jag ändå känna att jag har fått den tid jag har kunnat få med mina barn hemma.

Nu är vi ganska sysselsatta om dagarna då vi träffar vänner, och så ska jag även börja gå till öppna förskolan igen som vi gjorde innan Colin blev 1. Så han ändå får träffa barn i sin egen ålder och fortsätta lära sig leka med andra barn o.s.v.

Kommentarer
Postat av: Betina

Tänkte skriva en kommentar, men jag har ju redan pratat med dig om dagiset, så de behövs ju inte :) hihi

2010-01-23 @ 09:46:14
URL: http://betinahofer.blogg.se/
Postat av: Madelene

Tack vännen för stödet! Just nu känns allt ganska bra, chocken har lagt sig och bytts ut med att det faktiskt gick bra, men hjärtat åkte en regäl berg &dal bana igår.. hör man att bilen ligger i diket utför en stor 90 väg och, jag menar hennes bil var inte den mest krocksäkra iheller, då blir man jävligt nervös. Men man får uppskatta och tacka för att det faktiskt gick bra och börja sikta vidare :-)

Kram!

2010-01-23 @ 10:05:05
URL: http://madelenewyrtz.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback