Saras begravning

Nu är denna dagen över. Kan börja med att säga att det kändes så jobbigt igår så jag skakade i hela kroppen, och kunde inte alls komma till ro för att sova på natten. Att veta att dagen då min bästa vän skulle begravas skulle komma gjorde mig spyfärdig. Låter som ett hemskt uttryck, men det är så det kändes. Det känns bara så fruktansvärt, så orättvist och så hemskt att hon inte fick mer tid på denna jord, mer tid med OSS, hennes familj, släkt och nära vänner som älskade henne så högt.

Men så kom den, dagen kom och den började med två härliga små barn som gav mig mysiga kramar på morgonen (Julia fick jag krama själv ;)). Åt frukost i lugn och ro och pratade med honom och försökte skingra bort tankarna men det gick inte. Fick dra djupa andetag ett flertal gånger för att tårarna inte skulle börja falla. Senare kom äntligen Denis hem från jobbet och då blev det lite lättare igen. Vi började göra oss iordning och sedan kom mina vänner och min mamma. Mamma passade barnen (STORT tack till dig) medans jag åkte till begravningen med mina vänner (Denis åkte tidigare eftersom han skulle vara kistbärare).

Stegen fram till kyrkan var tunga, luften var bitande iskall och jag brast i gråt innan jag ens hann sätta mig. När jag fick syn på prästen blev jag ännu känsligare. Det var samma präst som döpte Colin. När vi kom in i kyrkan möttes vi av Saras närmsta familj som så fint tog emot alla. Tycker det var väldigt starkt gjort av dem och det kändes verkligen att alla stöttade varandra. Kyrkgången var tänd med ljus och framme stog Saras fina vita kista omringad med många vackra blombuketter och kransar från familj, släkt och vänner.

Det lästes upp fina dikter, bedjades och sjöngs ett par psalmer, och de spelade en av saras favoritlåtar som även är min favoritlåt "Whiskey Lullaby" som vi brukade sjunga tillsammans. Det var helt otroligt vad starkt jag kände, det kändes som att alla känslor kom på en gång och när jag hörde låten och Sara inte kunde sjunga med, men det kändes som att hon ändå för en stund igen fanns nära.

Sen kom det jobbigaste, att se kistan bäras ut, och Denis var en av de som bar henne. Kistan sänktes ner i graven och det kändes så motvilligt. Jag tänkte bara NEJ, hon får inte ligga där, jag vill inte! Men jag fick försöka inse, fick försöka släppa taget. Jag och Denis gick fram tillsammans med vår bukett av rosor och videung och sa "Jag älskar dig Sara, alltid" och släppte buketten i hennes grav.

Jag vill säga att det trots allt var en väldigt fin begravning. Med mångas stöd. Jag tycker att Saras familj har varit otroligt duktiga som ordnat det så fint.

Vi ska gå till graven någon gång i helgen och hälsa på Sara. Se alla blommor och lägga dit en ny. Jag ville egentligen lägga något personligt i graven. Jag har ett armband, ett vänskapsarmband som jag fick av Sara. Ville lägga det i graven, men jag valde att behålla det för det känns viktigare för mig att ha någonting kvar. Det är det enda materiella jag har kvar från henne. Men minnen finns det gott om.

Älskade Sara, det är så orättvist, det gör så ont, att du nu lämnat denna jord. Men jag hoppas att du nu får vila, och att vi alla nu kan förstå. Älskade Lillan, du var den bästa, så underbar, så speciell. Alla som du älskade hade en speciell relation till dig, alla på olika sätt. Vila i frid och hoppas vi ses någon gång igen.


Kommentarer
Postat av: Linda

hej!!

förstår hur jobbigt det måste va, men nu har ni nånstans att gå till sara på närma håll.

kram

2010-01-09 @ 09:35:45
Postat av: Kristina

Jag såg dig på begravningen igår och tyckte du var så stark! Det finns inget värre än när någon man älskar försvinner...

2010-01-09 @ 11:13:32
Postat av: Amaranth

Kram!

2010-01-09 @ 22:16:31
Postat av: Caroline - Mamma till Freija & Loke.

Jag har aldrig förlorat någon nära vän, men jag kan tänka mig hur de skulle kännas om jag förlorade mina närmaste. Huvva vill inte ens tänka tanken. Hur skulle jag klara mig. Det skulle vara väldigt tufft! Du verkara vara en stark tjej. Jag tror din vän ser dig från himlen och det är klart ni kommer ses igen! Kramar.

2010-01-10 @ 12:56:28
URL: http://freijasmamma.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback