Lördag

I helgen har vi fått undan lite mer av tvätt och grejjer. Och även fått upp en ny byrå i extrarummet som jag flyttat över Colins kläder till så Julia kunde få byrån under skötbordet och äntligen kunde man få det snyggt bland alla hennes kläder :).

Annars har vi tagit det lugnt idag, Oskar har varit här hela dagen och det har varit helmysigt. Denis, Colin och Oskar åkte pulka innan idag, och sedan blev det varm choklad och en film på det, vi alla var jättetrötta så det var skönt att ta det lugnt i soffan en stund.

Oskar ska vara hos oss var tredje helg ungeffär och han har blivit Colins stora idol :). Sist Oskar hade varit här så har Colin pratat mycket om honom och nu när han kom igen så har han varit helt överlycklig och vill knappt lämna honom en sekund. Ibland har man nästan fått slita bort honom och göra något annat med Colin så Oskar kan få lite andrum.

Så här såg det ut för en stund sen när Oskar försökte spela TV:spel, då ville ju Colin också försöka ;)







Nu ska vi snart kolla på film, Jag Denis och Oskar :).

Brösten ska bort!

Eller ja...inte helt ;)

Jag har lääänge funderat på att göra en bröstförminskning. Men jag har väntat på att få de barn jag vill ha först eftersom jag ville kunna amma och för att brösten kan bli större igen efter en graviditet och så.

Nu har jag fått 2 barn som jag ville ha och nu var det dags att ta tag i det. Ringde till akademikliniken i malmö som verkade jättetrevliga och de hade vissa kriterier som skulle uppfyllas för att kunna få operationen betald av ladstinget. Bland annat att man ska vara normalviktig och att vardera bröst ska vara minst 800 ml. De tipsade mig om att mäta brösten i en plastskål som rymmer 800 ml och det gjorde jag och ett bröst fyllde ju en sån och mer därtill, så det kommer nog inte vara några problem att få det.

Så snart kommer jag få en tid för bedömning och sedan bokning o.s.v. Känner mig väldigt nervös eftersom jag är väldigt operationsrädd. Men samtidigt så känns det skönt att kunna få de gjort för jag kommer nog må så mycket bättre. Jag har ju väldigt ont i axlar och rygg och dessutom känns det ofta väldigt tungt att andas. Och så fort jag lyfter brösten blir det lättare att andas igen. Så det är nog bröstens storlek som ställer till det med tyngskänslan över bröstkorgen och lungorna.




Tänder på G

Igår var Colin på lika hemskt trotsigt humör som i affären. Skillnaden nu var att vi var hemma iaf. Men det höll på hela dagen från och till och värst var på kvällen då han inte visste vad han ville. Han skulle sitta i stolen, men sen ville han gå ner, sen sitta i stolen och sen ner igen, till sist vägrade jag sätta honom i stolen igen eftersom jag insåg att det bara var en grej han gjorde för att styra mig. Och då blev han så rasande att han slängde sig på golvet och skrek och gick mellan mig och Denis och drog i våra händer och armar för att försöka övertala någon utav oss att sätta honom i stolen igen.

Jag upptäckte sen att han har ytterligare en tand i överkäken som är på väg ner och det är nog den som ställer till det väldigt mycket just nu. Så det är väl mest att försöka rida ut stormen och ge honom panodil när han har som mest ont. Inatt vaknade han och pep och skrek av smärta så vi fick ge honom panodil och sen sov han resten av natten.

Nu ska vi äta frukost och sen kommer mamma hit en runda så ska vi titta på en dopklänning som Julia ska ha på sitt dop som vi fått låna från göteborg. Jag tycker om när man kan låna dopklänningar som gått i släkten, det blir mer speciellt då :). Ska ringa prästen också och försöka boka ett datum i mitten av februari.

I eftermiddag ska jag få sola! Jag och en Filippa ska sola, och sen ska vi äta middag och kolla på film här hemma och ha en riktig liten tjejkväll för Denis och Colin ska till mamma och pappa och äta middag och basta. Så är jag kvar här med Julia, Filippa och hennes dotter Ida :).

Igår kom de sista tavlorna upp ovanför TV:n så nu är det precis som jag vill ha det där iaf. Nu är det bara resten av vardagsrummet kvar :p.


Raseriutbrott

Ja det blev ett väldigt sent inlägg nu men jag kände mig nästan tvungen att skriva eftersom jag inte gjort det på flera dagar. Dagarna bara flyger förbi. Jag hinner inte med ens hälften av det jag vill göra. Men att man inte har så mycket tid över till datorn tyder bara på att man har mer vettiga saker att göra på dagarna ;).

Det har hänt massor bara sedan i lördags. Bland annat gick vi på bio och såg AVATAR i söndags på etftermiddagen medan barnens farmor passade båda två hela dagen :). Filmen var verligen JÄTTEBRA, precis som jag förväntat mig :). Jag skulle gärna vilja se den på bio igen men jag får nog vänta tills den kommer ut på dvd annars blir väl Denis tokig på mig ;). Efter bion gick vi på en asiatisk restaurang där jag åt räkor i hummersås och denis tog kött med babuskott, väldigt gott. Det var ett tag sen man åt sån mat nu. Eftersom vi firade bröllopsdagen så tyckte vi att vi skulle beställa efterrätt också och vi tog var sin bananasplit och den såg ju smarrigt god ut, men gigantisk! Jag som redan var mätt efter all popcorn och läsk från bion och sedan maten :P. Men det var gott ändå även om man inte fick plats med allt ;).

Idag kom det hit en kompis med hennes dotter som är ungeffär lika gammal som Colin. Roligt för Colin att träffa barn i samma ålder eftersom han inte går på Dagis längre. De lekte väldigt fint och lilltjejen pratade så gulligt och träffas de fler gånger så kommer de nog ha långa och roliga konversationer :).

I eftermiddags åkte jag, Filippa och Colin och handlade på IKEA och City gross. IKEA var roligt att handla på och som vanligt såg jag MASSOR med saker och inredning som jag vill ha, men inte kan köpa :P. Men jag köpte en byrå och lite smått.
Sedan åkte vi till City Gross där jag storhandlade mat för månaden och köpte nya blommor till vardagsrummet och en matstol till Julia och lite annat. Den shoppingrundan blev däremot MYCKET mindre rolig eftersom Colin fick ett fullständigt raseriutbrott när han vägrade lyssna på mig och sprang och pillade på allt och försvann bakom hyllor så jag blev tvungen att sätta honom i vagnen.
Han blev så arg och hysterisk att han skrek NON STOP, och det var inte något vanligt skrik, utan FULLSTÄNDIGT HYSTERISKT FÖRBANNAD. Jag har aldrig varit med om att han betett sig så ute bland folk och det var både stressande, jobbigt, och pinsamt. Här hemma så kan jag vara mer bestämd eller ignorera hans beteende. Men ute i affären måste jag ju få tyst på honom och när jag försökte prata med honom blev det bara ännu värre. Kände mig till slut helt förtvivlad för folk kunde verkligen stirra ut mig också. Det var till och med ett par kvinnor som kom fram och ojjade sig och visade att de tyckte synd om honom. Då blev ju allt bara ännu värre eftersom han fick bekräftelse och den uppmärksamhet han ville ha.

Så jag ber er andra mammor där ute. TIPS?? Vad gör man när ens barn vill springa runt i affären och VÄGRAR lyssna??

 


Första smakisen

För en stund sen fick Julia sin allra första smakis och det fick ju självklart dokumenteras ;). Jag kokte potatis och mosade med lite ersättning, kokvatten och flytande margarin.

Julia fick sitta i stolen med sin nya haklapp och betrakta maten, så här förväntansfulla var vi innan smakprovet ;).



Första skeden var spännande. Men Julias min ändrades fort när hon fick känna smaken av potatisen. Hua, vad var det för konstigt?





Men sen fick hon leka lite maten och det var ju jätteroligt.





Smaken var alltså inte den bästa, men upplevelsen fick nog högsta betyg ;). Hon får smaka fler gånger så får vi se om hon lär sig att tycka om det ;).

Inget dagis

Jag tror ínte att jag skrivit det i bloggen. Det slog mig alldeles nyss. Colin går inte på dagis längre. Det är ett beslut jag tog under julledigheten. Han är ju egentligen ett äkta dagisbarn, älskade att vara på dagis. Men jag känner att tiden går så otroligt fort och nu när jag är hemma med Julia så vill jag även hinna få så mycket tid med Colin som möjligt. Dessutom vill jag gärna ha honom hemma nu när jag KAN och ORKAR ta hand om båda barnen. Nu när jag slipper diverse krämpor, smärtor m.m. så vill jag gärna ta vara på det och vara mamma fullt ut :). För det känns det som att jag inte riktigt har varit när jag inte klarat av att ta hand om Colin helt själv under graviditeten o.s.v.

Det händer så mycket i Colins utveckling nu också. Hans språk exploderar just nu, lär sin nya ord varje dag :). Och det vill man ju bara inte missa! Dessutom är det så skönt med härliga mysiga långa mornar och frukostar. Istället för stress vid frukostbordet och stress med att klä på barnen och i vagnen för att hinna till dagis.

Som sagt, Colin är ett riktigt dagisbarn, men just nu vill jag ha honom hemma, liiite till, medans jag kan ;). När jag börjar jobba igen så har jag ju inget val, då måste barnen vara på dagis. Men då kan jag ändå känna att jag har fått den tid jag har kunnat få med mina barn hemma.

Nu är vi ganska sysselsatta om dagarna då vi träffar vänner, och så ska jag även börja gå till öppna förskolan igen som vi gjorde innan Colin blev 1. Så han ändå får träffa barn i sin egen ålder och fortsätta lära sig leka med andra barn o.s.v.

Tvättberget minskar!

Inatt fick jag en riktigt god sömn. Julia somnade vid 22 och vaknade inte förrän 08.05!! Go baby, keep on doing that way ;). Hon var inte ens hysterisk när hon vaknade som hon varit de senaste nätterna. Nej, hon jollrade och låg och lekte med spjälsängskyddet. Sötnos. Hon var nog nöjd hela natten eftersom hon åt hela mål och väldigt bra hela dagen igår, vilket hon inte gjort på väldigt många dagar känns det som.

Nu har tvättberget äntligen börjat minska. Ni som varit hemma hos mig de senaste veckorna vet precis vad jag pratar om :P. Men äntligen börjar jag få undan en del! Allt har liksom stått still sen Saras olycka, har inte orkat ta tag i någonting. Men nu vill jag ha mer ordning och reda här hemma för man mår ju inte bättre av att leva i röra.

På tisdag ska jag fotografera en liten tjej som är någon månad äldre än Colin bara. Och min gamla klasskompis från högstadiet och gymnasiet. Hon är gravid och det ska bli sååå roligt att få fota hennes mage, och inte minst att få träffa henne för vi har inte träffats sen vi tog studenten! Eftersom det blir fotografering och för att vi inte kan göra så mycket utomhus så gick jag runt och letade efter det ljusaste rummet i huset igår och provfotograferade Julia, och det var ju faktiskt skapligt ljus där vi har stora fönster. Men det gäller ju också att det är relativt ljust utomhus också. Så det blir nog fotografering i stora hallen, och möjligtvis även i trappan om man lägger ett fint vitt lakan.







Relativt bra ljus, hade verkligen inte tackat nej till mer, men man kan ju inte styra vädret,  men håll tummarna för att det blir bra på tisdag iaf ;).

Torsdag

Tack för alla era fina kommentarer :D. Och Tanya sa en väldigt klok sak. Att jag är väldigt lyckligt lottad, och det är jag verkligen, och det känner jag mig varje dag, Lyckligt lottad!

Jag har nog fått något förkylningsvirus i kroppen som inte riktigt vill bryta ut. Är så extremt trött så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag har fått sova ganska bra på nätterna, men ändå var jag så extremt trött igår så jag skulle kunna ligga i sängen hela dagen, och jag vaknade med samma trötthet idag också. Lite läskigt egentligen för det känns som precis samma överhängande trötthet som man har i början av graviditeten (nej jag är inte gravid, jag är fullt skyddad ;))

Nu när jag tänker efter så har jag ju knappt varit utomhus de senaste dagarna. Börjar bli ganska trött på snön som gör att det blir svårt att komma fram med vagnen (har de bäst däcken man kan ha för snö men det hjälper ju inte när man inte kommer upp på trottoaren för att det ligger snövallar). Dessutom har det varit så kallt att det är jobbigt att vara ute, iaf för mig ;).

Så min trötthet är nog en kombination av bakomliggande virus och lite brist på frisk luft och motion.

På tal om motion så ska jag börja på Powerlift varje tisdagskväll med några vänner. Det ser jag mycket fram emot för nu är det verkligen dags att börja träna kroppen igen!

2-årig Bröllopsdag

Idag firade jag och Denis bröllopsdag!! Eller ja, firade och firade, men vi har iaf grattat varandra. Fira ska vi göra i helgen när vi har barnpassning och då blir det förmodligen BIO och barnfri natt :).

Jag och Denis har varit tillsammans i snart 5,5 år och gifta i 2 år. Han är verkligen mannen i mitt liv. Sen den dagen vi gifte oss. Den 19 Januari 2008 så har vi flyttat till hus (visserligen strax innan bröllopet), fått Colin. Denis har blivit brandman och jag blev gravid igen och så fick vi en dotter :-). Det har alltså hänt ganska mycket på 2 år, de bästa åren i mitt liv :).

En liten tillbakatitt på hur dagen såg ut för 2 år sedan, då vi gifte oss :).

 





Förrätt...



Mat...



Tårtan...



En utav lekarna som våra gäster fixat med. De hade ställt frågor om t.ex. "vem städar hemma", "vem sätter upp nya toalettrullar", "vem lagar mat" o.s.v. Och jag och Denis svarade samma varje gång så vi känner varandra väl ;).





Bröllopet hölls hemma hos mina föräldrar som bor ute i skogen. Riktigt stort vardagsrum som pryddes med fina ljus och vita dukar. Vigseln hölls av en vigselförrättare och Jag och Denis sa ja inför 32 vittnen, vår underbara familj och släkt :-). Det var mycket tack vare vår familj och släkt att det blev en så bra dag eftersom de ställde upp med all dukning, mat m.m. :). TACK <3


Måndag

Här sitter jag nu själv och tar det lugnt. Colin sover. Denis gick precis upp och lade sig och Julia är hemma hos mamma och pappa. Det är första gången hon sover borta utan mig och det känns jättetryggt. En natt är inte så farligt och jag vet att hon har det superbra. Men jag saknar henne massor och kommer pussa sönder henne imorgon ;).

Tanken var att jag skulle åka till IKEA och köpa tavelramar imorgon och att Julia skulle få vara hos sin mormor så länge för att slippa vara med i alla affärer o.s.v. Men det ställdes in eftersom Filippa som skulle följa med kände sig lite krasslig, så vi tar det en annan dag. Men Julia hade redan åkt till sin mormor så hon får stanna där också :-).
Det är ju lite mysigt att mamma får ha Julia lite själv också eftersom Colin annars gärna tar all uppmärksamhet. Så nu kommer hon få uppleva Julia på ett annat sätt än hon gjort innan :). Är säker på att hon kommer tycka det är mysigt för Julia är helt underbar, precis som Colin :-).

Jag ser nu fram emot en härlig lååång natt och även sovmorgon, och en mysig lugn morgon och frukost med bara Colin :-). Det kan vara bra för honom att få helt egentid med mig också :). Även om jag varje dag försöker få en liten stund helt själv med Colin så är det ändå lite annorlunda när vi verkligen har huset för oss själva. Då kan han få hela sin mammas uppmärksamhet ;).

Min Riesenpåse tog just slut *Buhäää*. Det är bara sååå gott att koppla av framför TV:n/Datorn en stund på kvällen och njuta av "några" Riesen ;).


Söndag

Helgen har varit smockfull med aktiviteter, glada människor, måleri och flytt ;).

I fredes var jag hemma hos Filippa och hjälpte henne att måla ett par fondväggar och ställa iordning i lilla Idas rum. Jag kom hem sent och var helt slutkörd i kroppen men det var skönt att ha fått göra någonting roligt. Somnade som en stock när jag lade mig och sov tills Julia väckte mig kl. 6, då hon fick en flaska och somnade om så sov vi till 9.
På morgonen åkte Denis och David (Filippas kille) ut med en fiskebåt och fiskade massa sill och torsk. De båda är lika tagna av det här med fiske ;).

Jag och Filippa tog hand om barnen, plockade undan och gjorde oss iordning för kvällen. Colin var på strålande humör som vanligt :).
När Denis kom hem blev det fiskrensning på diskbänken så då höll vi oss inne i vardagsrummet och lyssnade på musik. Jag gillar verkligen inte lukten av fiskrensning :P.

När allt var uppstädat och rent lagade vi tacos och njöt av en riktigt god och trevlig middag tillsammans. Colin ville ha nya omgångar med grönsaker på sin tallrik flera gånger och har nog aldrig ätit så mycket grönsaker innan tror jag ;).

Idag åkte vi hem till Filippa och David igen och hjälpte dem flytta. När vi kom dit var Colin redan ganska trött, och frågade helatiden efter nånstans att sätta sig ner "sitta" sa han. Sen fick han syn på Idas resesäng och sa "nanna", "sova". Så fick vi bädda iordning och lägga honom i Idas rum som var i princip färdiginrett. Så där sov han i ett par timmar medan vi ställde iordning massa annat i lägenheten.

Både Colin och Julia har lärt sig massor de senaste dagarna.
Julia har lärt sig att hålla sina fötter, eller lärt sig och lärt sig, hon har väl kunnat innan, men nu har hon blivit besatt av dem ;).
Colin lär sig en massa ord varje dag. Och han lär sig att berätta vad han vill med ord, istället för att skrika och dra som han gjorde väldigt mycket en viss period. Nu kan han också berätta vad han gjorde för 4 dagar sedan eller vad han skulle vilja göra. Idag så pratade han t.ex. om att han ville åka ut i husbilen med mormor och morfar "mommo, offa! bjum bjum"  och så en massa mummel emellan. Bjum Bjum är vad han kallar husbilen för ;).

Även en stund innan vi skulle åka till Filippa så berättade vi för Colin att vi skulle gå och klä på oss kläder och skor för sen ska vi åka till Filippa, så sa han "bilen, Lippa, Ida, Tjena!" haha, sååå söt, då berättade han att vi skulle åka bilen hem till Filippa, Ida och David (David får heta tjena eftersom han alltid säger det till Colin).

Julia är så härlig på skötbordet och ligger och blåser bubblor med munnen och leker med sina fötter. Tog ett par bilder på min lilla docka nu ikväll.




Tacksam

Jag saknar Sara så det gör ont. Mår väldigt dåligt just nu som jag tidigare nämnt. Men misstolka mig inte. Jag är samtidigt otroligt tacksam för de jag har runt mig. Jag är lyckligt lottad som har en otroligt älskvärd man, och barnen är de jag lever för, sen har jag väldigt fina och underbara föräldrar och min goa syster, och sist men inte minst mina underbara vänner.

Att Sara förlorat sitt liv har öppnat mina ögon. Det har öppnat mina ögon för att ta vara på varje dag, varje stund. Att verkligen göra saker som jag trivs med att göra, att spendera tid med dem som får mig att må bra, och mindre tid med de som inte får mig att må så bra. Livet är för kort för att kastas bort. Och tyvärr kan man aldrig veta vilken dag som är den sista, så lev varje dag som om det vore den sista.

Nu ska man ju inte gå och tänka på att livet kan ta slut när som helst. Men man ska som sagt ta vara på livet. Fyll inte ditt liv med dagar, fyll dina dagar med LIV.

Onsdag

Inatt sov jag som en klubbad säl. Jag mådde så dåligt och hade ont i hela kroppen och var så extremt trött igår men kunde inte slappna av. Så jag lade mig lite tidigare än vanligt och vilade på spikmattan i sängen och somnade som en stock. Vaknade av att Denis kom upp en stund senare med Julia och lade sig. Jag lade undan spikmattan och somnade igen och sov hela natten tills Julia väckte mig 07.55. jag fick alltså en hel natts sömn vilket jag inte fått på vääldigt länge. Och det var verkligen välbehövligt.

Tyvärr känns det inte bättre idag ändå. Det är skönt att man fått sovit ut, men jag mår fortfarande fruktansvärt dåligt när jag tänker på Sara, vilket jag gör helatiden. Fick lite tips av ett par vänner att prata med någon professionell. Och det tror jag också att jag behöver göra, så jag ska ringa vc och höra om det finns någon där man kan prata med. Det känns som att jag verkligen inte klarar av att bearbeta detta själv, så det är nog bra om jag kan få lite hjälp.

Jag ringde min syster imorse för jag behöver ha någon här. Jag verkligen älskar henne, hon e bäst. Hon är inte bara min syster, utan även som en bästa vän, och hon är så underbar med barnen också, Colin älskar henne "Sissi" och det har Julia också börjat göra och kommer säkert visa det lika mycket som Colin när hon blir större :).
Vi ska äta frukost tillsammans och så stannar hon en stund innan hon ska till jobbet i eftermiddag.

Nu är det dags att ta Julia som inte vill sitta i sittern mer, hon blir arg för att hon inte kan stoppa en skallra i munnen :P.


Saknad

Jag har precis haft Elle på besök med sin lille son och igår och i söndags träffade vi Filippa och lilla Ida. Lagade mat hos dem och så. Jättemysigt. Det är så skönt att ha några att umgås med när man ständigt tänker på Sara. De stunder man är själv och inte har något att göra är fruktansvärda. Saknaden är så enorm så man aldrig skulle kunna föreställa sig det.

Jag trodde det skulle bli lättare efter begravningen men det känns bara jobbigare och jobbigare. För varje dag som går så inser man mer och mer att hon verkligen är borta. Allt påminner om henne och det ger mig både skratt och tårar många gånger om dagen.

Jag känner mig helt överfull av sorg och saknad så jag vill och behöver prata om det. Därför händer det ofta att jag försöker prata med Denis eftersom han delar samma sorg som mig. Men han mår sämre av att prata om det så det blir lite felvänt. Men igår så tipsade han mig om att skriva istället. Det gjorde jag alltid när jag var yngre och behövde få ut mina känslor. Då hade jag inga problem med det alls. Men nu är det svårt. Jag skrev flera rader igår, men suddade och satt och stirrade blankt på datorskärmen en bra stund innan jag kunde skriva vidare igen. Vet inte om det beror på att det var längesen jag skrev om känslor, eller för att det är så stora och jobbiga känslor som det handlar om nu. Som sagt så har jag aldrig känt sån här sorg innan.

Men efter en stund igår så släppte det och jag lyckades skriva en del. Egentligen var det tänkt som en dikt. Men det blev mer av det och jag tror jag ska försöka göra en låt av det. Jag tycker ju om att sjunga, men kan tyvärr inte spela något instrument så jag har svårt att komma på någon bra melodi och musik. Hoppas jag kan hitta någon som kan hjälpa mig med det sen.


Söndag

Igår åkte vi hem till Denis bror Ronní och hans fru Madde och fick se deras nya lägenhet. Den var riktigt fin, öppen och ljus! Här kan ni se maddes blogg och lägenhet.

Tack vare den ljusa lägenheten och den gröna fina mattan, kunde Betty ta Jättefina kort på Julia medans jag stojjade mig och hade mig ovanför Betty så att Julia kunde bjuda på lite leenden och skratt :).

Jag blev så nöjd med bilderna att jag redan beställt förstoringar. Igår fick jag hem 2 förstoringar på Colin och Julia som ska upp på väggen ovanför TV:n. Det kommer bli fullt med kort på våra barn i hemmet om jag ska fortsätta på detta sättet ;).



 



 



Saras begravning

Nu är denna dagen över. Kan börja med att säga att det kändes så jobbigt igår så jag skakade i hela kroppen, och kunde inte alls komma till ro för att sova på natten. Att veta att dagen då min bästa vän skulle begravas skulle komma gjorde mig spyfärdig. Låter som ett hemskt uttryck, men det är så det kändes. Det känns bara så fruktansvärt, så orättvist och så hemskt att hon inte fick mer tid på denna jord, mer tid med OSS, hennes familj, släkt och nära vänner som älskade henne så högt.

Men så kom den, dagen kom och den började med två härliga små barn som gav mig mysiga kramar på morgonen (Julia fick jag krama själv ;)). Åt frukost i lugn och ro och pratade med honom och försökte skingra bort tankarna men det gick inte. Fick dra djupa andetag ett flertal gånger för att tårarna inte skulle börja falla. Senare kom äntligen Denis hem från jobbet och då blev det lite lättare igen. Vi började göra oss iordning och sedan kom mina vänner och min mamma. Mamma passade barnen (STORT tack till dig) medans jag åkte till begravningen med mina vänner (Denis åkte tidigare eftersom han skulle vara kistbärare).

Stegen fram till kyrkan var tunga, luften var bitande iskall och jag brast i gråt innan jag ens hann sätta mig. När jag fick syn på prästen blev jag ännu känsligare. Det var samma präst som döpte Colin. När vi kom in i kyrkan möttes vi av Saras närmsta familj som så fint tog emot alla. Tycker det var väldigt starkt gjort av dem och det kändes verkligen att alla stöttade varandra. Kyrkgången var tänd med ljus och framme stog Saras fina vita kista omringad med många vackra blombuketter och kransar från familj, släkt och vänner.

Det lästes upp fina dikter, bedjades och sjöngs ett par psalmer, och de spelade en av saras favoritlåtar som även är min favoritlåt "Whiskey Lullaby" som vi brukade sjunga tillsammans. Det var helt otroligt vad starkt jag kände, det kändes som att alla känslor kom på en gång och när jag hörde låten och Sara inte kunde sjunga med, men det kändes som att hon ändå för en stund igen fanns nära.

Sen kom det jobbigaste, att se kistan bäras ut, och Denis var en av de som bar henne. Kistan sänktes ner i graven och det kändes så motvilligt. Jag tänkte bara NEJ, hon får inte ligga där, jag vill inte! Men jag fick försöka inse, fick försöka släppa taget. Jag och Denis gick fram tillsammans med vår bukett av rosor och videung och sa "Jag älskar dig Sara, alltid" och släppte buketten i hennes grav.

Jag vill säga att det trots allt var en väldigt fin begravning. Med mångas stöd. Jag tycker att Saras familj har varit otroligt duktiga som ordnat det så fint.

Vi ska gå till graven någon gång i helgen och hälsa på Sara. Se alla blommor och lägga dit en ny. Jag ville egentligen lägga något personligt i graven. Jag har ett armband, ett vänskapsarmband som jag fick av Sara. Ville lägga det i graven, men jag valde att behålla det för det känns viktigare för mig att ha någonting kvar. Det är det enda materiella jag har kvar från henne. Men minnen finns det gott om.

Älskade Sara, det är så orättvist, det gör så ont, att du nu lämnat denna jord. Men jag hoppas att du nu får vila, och att vi alla nu kan förstå. Älskade Lillan, du var den bästa, så underbar, så speciell. Alla som du älskade hade en speciell relation till dig, alla på olika sätt. Vila i frid och hoppas vi ses någon gång igen.


Ngt man skulle fångat på bild

Nu trillade det in kommentarer och det tackar jag STORT för :D. Känns jättehärligt att få feedback, och inte minst ert fina stöd för vad vi går igenom just nu.

Nu till något positivare, eller positivt och positivt ska man väl egentligen inte kalla det, men lite komiskt iaf ;). Det går nästan inte att släppa Colin ur sikte längre, och speciellt inte när det är TYST, då är det verkligen något lurt på gång. I förmiddags hade jag fixat flaska till Julia och satt oss bekvämt i soffan för en mysig matstund medan Colin lekte så fint med sitt duplo på golvet.

Men bara någon minut senare försvann han ut i köket. Jaja, tänkte jag, han kommer väl tillbaka snart som han brukar göra. Efter en liten stund var det helt tyst där ute och jag ropade på honom, inget svar, och ingen Colin i sikte. Till slut fick jag ställa mig upp med Julia och flaska i famnen och kika ut i köket och där fick jag syn på en lycklig unge hängandes över bordet med en sked i handen och massa socker i munnen! "MMmmmm" sa han. "Hur mycket socker har du nu fått i dig?", frågade jag. "Mmmm" svarade han igen ;). haha, vilken liten skitunge.

Synd att jag hade både bebis och flaska i famnen annars hade jag snabbt fifflat fram kameran och fångat detta på bild ;).

Torsdag update (Tankar)

Just nu sitter jag och väntar på Denis. När han har kommit hem ska vi köra till blomsteraffären och köpa handbuketter till begravningen imorgon. Sen ska vi vidare till Familia. Jag blev jätteglad när Denis föreslog att vi kunde åka dit för det ska bli mysigt att få göra nånting med familjen, och speciellt tillsammans med Denis. Allt känns så fruktansvärt jobbigt inför imorgon.

Kan bara inte förstå att vi ska ta farväl av vår bästa vän. Älskade Lillan, vår Sara. Jag har aldrig sörjt någon på detta sätt, och känt sådan saknad. När man känner sån här stor sorg så känner jag mig som ett ledset litet barn som behöver sin mamma, fast i detta fallet är det Denis jag behöver. På begravningen ska Denis vara kistbärare. Han ska lägga henne på sina axlar för sista gången, det känns både hedrande och jobbigt på samma gång. Kommer också vara jobbigt att inte ha Denis vid min sida den stunden, men det kommer kännas speciellt att se honom bära kistan. Jag kommer iaf ha några vänner med mig som stöd, det känns skönt.

Jag är full med känslor, och just nu exploderar det, känns som jag skulle kunna störtgråta när som helst, men jag håller god mask in för barnen. Det här är väldigt tragiskt, men barnen ska inte behöva ta skada av det. Visst ska de ibland kunna se att man kan bli ledsen, det behöver de också lära sig, men de är fortfarande väldigt små och förstår inte så mycket, och det är inte bra för dem att se deras föräldrar bära på en sådan stor förtvivlan. Jag hoppas att allt kommer bli lättare efter begravningen.


Torsdag

Jag har varit väldigt off i bloggen de senaste dagarna. Det har väl sina anledningar men det beror nog också på att det är väldigt glest i kommentarfronten just nu.
Ni är ju ändå ca 80-90 st som läser min blogg varje dag :) och jag känner kanske till 10 st av er, så för att pigga upp mig lite och hjälpa mig att komma igång och skriva oftare igen så skriv gärna en kommentar där du berättar vad du gillar med min blogg, och vad jag skulle kunna skriva mer om för att den ska bli ännu mer intressant? Hur hittade du min blogg? Och glöm inte att presentera din egen blogg, jag vill gärna ha fler bloggar att läsa :D.

Och sist men inte minst, ett STORT tack till er härliga människor som läser min blogg och följer mina tankar, min vardag och mina barns uppväxt :)


Måndag

Nu har vi gått tillbaka till vardagen igen efter julledighet och allt. Känns ganska skönt så man kan få rutin på dagarna igen och barnen har varit på strålande humör så vi har haft det riktigt mysigt här hemma idag.

I förmiddags satt vi och klippte och klistra med kort som skulle sättas in i album och Colin sysselsatte sig med att namnge alla på korten "mamma", "pappa" o.s.v. Sen fick han syn på ett kort på Jessica (min syster), och sa "Sissi!", "Sissi!!!". Han ropade och ropade och sträckte ut handen för han skulle ju självklart hålla i kortet på henne ;). Sen började han prata om Kida och allt som påminner om henne. Han är så smart så det är inte sant.

Sen var det ett kort på mig och Madde (svägerska) där han pekade på mig och sa "mamma", sen pekade han på madde och sa "schrrr". Jag höll på att skratta ihjäl mig för det är ett ljud som Colin och Madde alltid brukar göra mot varandra när de träffas :). Han börjar bli så stor min lille pojk :).

Dagarna har sprungit iväg och jag har inte hunnit skriva om nyår men vi hade en jättemysig nyårsafton hemma hos mina föräldrar med några fler :-). Jag och Denis fick sova i egen stuga och barnledigt hade vi också så vi fick sova ut en hel natt :).

I lördes var det äntligen dags för håret att falla ;). Vi klippte MYCKET och det kände verkligen för man tyckte att hon klippte och klippte och det var ändå massor kvar. Hon fick tunna ut rejält för att det skulle märkas någon skillnad. Men det blev bra och kort ;). Har äntligen börjat vänja mig lite, det var ganska svårt i början. Men det känns skönt att ha kort hår och en ganska lättskött frisyr. Nu väntar jag bara på plattången jag beställde förra veckan.
Tyvärr har jag inte lyckats ta alls bra bilder, fick ta några bara för att visa hur frisyren ser ut, men bortse från mitt väldigt tråkiga och trötta ansikte :P.