Förlossningsberättelse (Julia)

Min andra förlossning med Julia 8/9-09

Dagen innan förlossningen hade jag många förvärkar och vi var inne på förlossningen där man konstaterade att förlossningen inte var igång. Jag åkte hem och inget mer hände under natten, inga värkar, ingenting.

 

På morgonen var jag mycket besviken över att jag inte haft mycket värkar under natten. Kände mig frustrerad över att ha fått gå med så mycket förvärkar varje dag utan resultat och funderade över om bebisen verkligen skulle titta ut någon gång. Satte mig vid datorn på förmiddagen när jag gick upp och skrev ett inlägg där jag beklagade mig över att det nog inte kommer sätta igång på ett tag o.s.v. Men under tiden som jag satt vid datorn så började jag få kraftig magknip, likadant som värkarna vid första förlossningen, känns inte alls som förvärkar. Detta var vid 10.30 tiden. Men jag fattade ändå inte att det var riktiga värkar utan trodde att det var förstoppning som första gången ;-). Jag gick på toa och gjorde nr 2 och smärtan blev värre och kom JÄTTETÄTT. Jag ringde mamma för att höra hur det var med Colin (Hon passade honom) och när vi pratade kom värkarna mer och mer tätt och både hon och jag förstog att förlossningen hade börjat. Varje värk kom med ca 2 min mellanrum redan då så vi kände att det var bråttom in. Denis kom hem i ilfart och vi tog de redan packade väskorna och åkte in.

När Denis parkerade bilen gick jag själv upp till förlossningen, klarade mig ända till hissen innan det kom en värk men där fick jag rejält ont och fick ställa mig och flåsa rejält. En sjuksköterska frågade hur det var med mig och jag kunde knappt svara. Hon hjälpte mig bort till förlossningen där en barnmorska tog emot mig och gav mig ett rum direkt. Klockan var nu runt 12.00 och jag var bara öppen 1,5 cm! Jag trodde inte det var sant. Men visserligen hade inte värkarna hållt på så länge me jag kände ändå ett nederlag när värkarna gjorde så ont och kom så tätt. jag fick lavemang och gick på toa och sen fick jag vänta på att förlossningsarbetet skulle dra igång på riktigt. Jag behövde inte vänta speciellt länge för det fortsatte och gjorde mer och mer ont, jag bad om epidural men de sa att jag var tvungen att vara öppen mer så jag fick klara mig med lustgasen.

Fick sitta på pilatesboll och gunga, lutade mig mot sängen och kramade Denis (som låg i sängen) hårt när värkarna kom. Passade även på att äta lite mackor och dricka saft och vatten mellan värkarna eftersom jag inte hade hunnit äta frukost.

Denis frågade barnmorskan hur lång tid det skulle ta och om hon trodde att det skulle bli skiftbyte innan bebisen tittade ut. Hon sa att det var skoftbyte vid 21-tiden, men att bebisen minsann skulle titta ut innan 20.00 för hon skulle förlösa den ;-).

Vid 18-tiden var jag öppen 3 cm och fick äntligen min efterlängtade epidural. Epiduralen saktade ner värkarna lite så vid 18.30 tog de vattnet. Det var mekoniumfärgat (tecken på stressat barn, kan ge komplikationer), så de satte skalpelektrod på barnets huvud för att kunna hålla mer koll på hjärtljuden.

Nu började det gå riktigt fort, det tryckte på fasligt mycket vid varje värk och jag fick panik för jag kände att det började närma sig krystskedet. Fick en till dos epidural och BM undersökte mig och jag var redan öppen 7 cm. Jag kände mig ur all kontroll och BM fick skälla lite på mig för att jag skulle samla mig och ta det lugnt. Jag började känna att jag behövde krysta men hade ingen kontroll över det alls. Bebisens hjärtljud gick ner farligt mycket och BM sa till mig att jag skulle samla mig och lyssna på henne för nu ska bebisen UT. Jag hade inte samma krystimpuls som med Colin och visste inte riktigt hur jag skulle krysta, så jag fick verkligen ta i och det var fruktansvärt jobbigt. BM försökte ge mig värkstimulerande dropp, men droppmaskinen strulade så jag fick krysta med halvtaskiga krystvärkar och det är SVÅRT!!!

Men efter mycket kämpande kunde jag plötsligt se huvudet mellan mina ben. Men där är ju huvet! sa jag. Denis du måste ju filma! Sedan kom det en värk till och jag fick trycka på och BM hjälpte till att vinkla och dra för att hon skulle komma ut. Kl.19.56 kom hon ut och upp på min mage och jag kände en sån otrolig glädje att få känna min älskade bebis och hade glömt att jag faktiskt inte visste könet än. BM lyfte på hennes ben och sa "och det blev en sån här" och jag tittade och såg att det var en flicka och blev ännu mer glad och tårarna sprutade. Moderkakan kom ut lika lätt även denna gång och jag sprack nästan ingenting och det räckte med 3 stygn.

Denna förlossningen gick galet fort efter att jag var öppen 3 cm, och jag upplevde denna jobbigare trots att det gick så mycket fortare. Men det beror mest på att det var så fruktansvärt jobbigt att krysta och det var epiduralen som ställde till det denna gång. Jag skulle inte tagit den andra dosen för det var alldeles för nära krystskedet. Första förlossningen hann epiduralen släppa innan krystvärkarna drog igång.

Men jag har mått otroligt mycket bättre efter denna förlossningen. Jag sprack mycktet mindre och jag mådde så bra att jag ville hem redan kl 12 dagen efter :-).

Julia föddes i v.39+1 och vägde 3480 gr och var 50 cm lång




Kommentarer
Postat av: Caroline.

Alltid lika kul att läsa förlossningsberättelser. Bra jobbat! : )

2009-10-30 @ 22:14:08
URL: http://freijasmamma.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback