Dagiskompis

Colin verkar redan ha fått lite dagiskompisar. Så fort vi klev in genom dörren möttes vi av en pojke som sa "Heeej COLIN!!!" Han ville gärna hjälpa till att ta av Colin skorna och sätta dem på hans hylla o.s.v. Det är så gulligt när de större barnen tar väl hand om de mindre :-).

Jag stog ganska länge och pratade med Colins fröken (även min kollega för ett par år sen) eftersom vi inte träffats på ca 2 veckor och hon tyckte att det verkligen börjar synas att jag är gravid nu, och då hade jag ändå en tjock jacka på mig :P. När jag lämnade över Colin till henne gick det hur bra som helst, inte ens en liten darrande läpp utan mer en blick som sa, vad händer nu? Hehe, så jag sa glatt hejdå och gick ut.

Det var ingen höjdare när jag skulle gå hem. Kände helatiden att jag behövde någonting att stödja mig mot för magen och överkroppen kändes så tung och underkroppen så skör och smärtsam. Fick stanna till ett flertal gånger och ville ha någonting att luta mig mot. Så jag ska se om det finns någon möjlighet att få tag i kryckor så jag har något stöd när jag går för det börjar bli väldigt jobbigt. Jag vill ju kunna lämna Colin på dagis på morgonen för jag vill verkligen inte att han ska behöva börja så tidigt som Denis börjar jobba.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback